Jag är på väg ut ur skogen nu. Det är vad jag tror och bestämmer med min vilja. Inte ska min livsglädje skjutas undan av detta heller, bah! Jag har gjort det förut, jag ska göra det igen.

Jag ska komma ihåg att ta hand om mig.

Jag ska komma ihåg att ta hand om mig.

Jag ska komma ihåg att ta hand om mig.

Ligger fortsatt på IVA men tränar ur respen. Tänk det! Tänk om det bara är en dröm. Det här känns som i våras.

Jag får prata mer för varje dag med talkanyl på min track. Stumheten. Jag har glömt tänka över den. Att förmedla sig med mimande och evigt skrivande i block. Kommunikation. Som tar för lång tid. Dagar som försvinner. Och sen minnet.

Hjärnstress. Ordet förföljer mig.

- - Skicka kommentar